Min hemmagjorda äppelcidervinäger är äntligen klar! Mitt i den kallaste vinter får jag en smak av brittsommar. Och tillfredsställelsen av att ha gjort en fin produkt själv, helt från grunden.
Vinägern blev inte så syrlig som jag hade önskat men det får duga. Jag satte den i oktober och nu är det januari. Nu pallar jag inte vänta mer.
Ingredienser
Äpplen av söt sort, jag hade äpplen av sorten Aroma som jag fått av en kompis
Socker (1 dl/liter vatten)
Ofiltrerad äppelcidervinäger
Steg 1
Koka vatten, låt svalna. Rör ut sockret, 1 dl/liter vatten.
Tvätta äpplena rena. Klyfta dem.
Lägg äpplena i ett kärl där de kan jäsa utan syre. Jag använde ett mjölksyrningskärl. Det går också bra med en damejeanne med pump eller en större glasburk med tätslutande lock.
Häll på vattnet. Sätt på locket/vattenlåset så att inget syre kommer in.
Låt stå varmt 20-25°C tills jäsningen avstannat. Det kan ta 2-3 veckor, eller längre. Du vet att jäsningen är klar när äpplena inte längre smakar sött, utan har en mer ciderliknande smak.
Steg 2
När äpplena jäst klart är det dags för cidern att oxidera, alltså få tillgång till syre.
Ta bort locket. Blanda i några matskedar ofiltrerad äppelcidervinäger för att få fart på processen.
Täck över med en silduk eller en kökshandduk som du fäster med ett gummiband. Kärlet ska stå fortsatt varmt.
Håll koll så att det inte kommer några bananflugor, de älskar vinäger. Får du problem, kolla här för bra sätt att bli av med dem.
Nu ska blandningen oxidera tills vätskan smakar vinäger. Det kan ta en månad eller mer. För min vinäger tog det mer än två månader. Smaka av med jämna mellanrum tills du fått önskad smak.
från ord till jord 
Jag är intresserad och höra dina tankar kring barn o klimatet.
Varför skaffa barn överhuvudtaget de kommer göra stora klimatavtryck.
GillaGilla
Hej Lotta! Tack för frågan. Den är djupt existentiell och det är svårt att ge ett kort svar. Alla människor på jorden gör, som vi organiserar våra samhällen idag, ett klimatavtryck. I Sverige är avtrycket större än i många andra länder. Så ut det perspektivet har du förstås helt rätt. Men är problemet verkligen barnen? Är inte problemet snarare kapitalismen och hur vi väljer att organisera våra samhällen? Jag tycker att vi ska börja i den ändan. Tänk om vi kan organisera om samhället så att vi alla blir planetskötare? Där summan av vårt avtryck är noll eller till och med positivt för platsen vi lever på? Det strävar jag efter. Och jag tänker försöka rusta mina två barn till att bli planetskötare och samhällsbyggare. Det kommer att behövas framöver!
GillaGilla