Varje vecka får jag tips i mejlen om vilda växter i säsong från Dags Att Plocka. För någon vecka sedan tipsade de om Ivan chai, ett te på fermenterad mjölkört. Eller rallaros som vi säger i Småland där jag kommer från. Eller mjölke, duntrav, rävsvans, göknål, brudfackla, rävrumpa, skogsblåss… kärt barn har många namn.
Teet har druckits länge i Ryssland. Namnet är dock inte ryskt utan påhittat av utlänningar, Ivan=vanligt ryskt namn, chai=te på ryska. Teet spelade en roll under andra världskriget då Hitler gav order om att förstöra ”the river of life”(Река жизни) i byn Koporje. Målet var en fabrik som skapade ett slags superdryck med mjölkört som bas åt den ryska armén. Tyskarna lyckades, fabriken och all dokumentation blev förstörd.
Mjölkört är inte svårt att hitta, när du hittat en så hittar du många fler. Den klarar karga förhållanden som till exempel kalhyggen eller banvallar och är en så kallad pionjärväxt, vilket innebär att den ofta är först på plats efter exempelvis en skogsbrand. En perfekt kompis i tuffa förhållanden med andra ord.
Ni förstår, detta var jag tvungen att testa! Sagt och gjort. Jag begav mig ut för att hitta mjölkört och fann den strax intill cykelvägen i skogen en bit hemifrån. Sedan började den långa färden mot ett färdigt te.
Ingredienser
Cirka 15 stjälkar mjölkört
Så gör du
Repa bladen av stjälkarna. Rulla ihop bladen till små bollar, massera bladen så att vätskan frigörs. Packa bollarna tätt i en plastpåse eller en glasburk.
Linda in påsen i en handduk. Lägg paketet på ett varmt ställe, kanske ovanför kylskåpet, i cirka en vecka.
Efter en vecka, ta fram de fermenterade bladen. Lägg dem på en plåt i ugnen eller i en svamptork. Torka på 50-60°C. Om du torkar i ugn, låt luckan vara lite på glänt.
Hur blev det då?
Min sats med Ivan Chai är inte gjord enligt alla konstens regler, mer om det nedan. Trots det tyckte jag att det smakade mycket gott, typ som ett finare grönt te. Möjligen var det lite tunn smak, men det berodde nog på att jag var för ivrig och inte lät det dra tillräckligt länge.
Jag har gjort tre satser av detta te. Första gången var jag extremt noggrann och rullade små, små täta bollar. När jag sedan tog ut bladen ur påsen efter en vecka så var det lite vitt ludd på. Jag tänkte att det var mögel och slängde alltihop.
Andra gången hade jag plockat mycket mer. Jag började med samma procedur, pyttesmå bollar. Sedan blev jag så trött på att sitta och rulla. Jag testade då att göra som när en mjölksyrar vitkål, jag bankade helt enkelt på bladen med en mortel tills det kom ut vätska. Dessa två olika varianter lade jag sedan i varsin påse.
Efter drygt en vecka tog jag fram påsarna. Påsen med pyttesmå bollar hade utvecklat både vitt och rött mögel(?). Det vågade jag inte använda. De mortlade bladen hade bara lite vitt på sig. De använde jag och tänkte att det var schysst mögel, typ sådant vitt som uppstår på tempeh eller lagrad ost. För säkerhets skull körde jag dock en kort stund i ugnen på lite högre temperatur, strax över 60°C, enligt råd från Oskar på Under Tallarna.
från ord till jord 