Bilden på brättet symboliserar så mycket för mig. Jag har länge känt mig ensam i min längtan efter odling, men på sistone har sambon hakat på tåget. Hans resa började när han läste David Jonstads Jordad. Då fick han upp ögonen för att odlingen kan vara en nyckel till frihet från lönearbete. I alla fall i teorin. Sedan dess har väl hans bild nyanserats något. Att odla sin egen mat är ett hårt slit. Men visst ligger det något i det, att kunna odla sin egen mat ger en känsla av makt över sitt liv. Nu läser han kursen Urbant Ekohushåll i Skarpnäck, där han fått i uppdrag att driva upp dessa fina melonplantor.

Svartkålen och sockerärterna har jag och mitt äldsta barn sått tillsammans. Hon har också gjort skyltarna. Det är en ynnest att kunna dela mitt odlingsintresse med hela familjen. Jag hoppas att det blir fler gemensamma brätten framöver.